log.kalstrom.se

Exakt samma meny som när jag var här måndag-tisdag förra veckan.

Stackars satar som är här långa perioder.

När slutar tisdag vara tisdag och blir Medelhavsbiff?

Innebär det här att jag blivit alt-höger nu?

They get terribly upset
When you question their sacred texts
Written by woman-hating epileptics

Läkaren E kommer in. Frågar om jag sovit bra.

Allt är en sanning med modifikation här. Vad svarar man då? Ja, antar jag.

Fortfarande händer det att jag hamnar i situationer då jag märker att hatet inte försvunnit. Det är så mycket lättare att hata än att älska.

DN Alexandra Pascalidou och nazisten som hoppade av (11 november 2017)

Har mer tid att läsa här.

Bad dem till slut att fälla upp skydden. Underlig känsla.

Fick släcka helt, det är nattkameror. Det var bättre om jag inte gjorde det. Gjorde inte det.

Det var ganska svårt att somna, men har sovit. Inte fått anfall. Tror jag.

Boll.

Kan du komma ihåg ordet ”boll”?

Kan du lyfta på höger arm?

Vänster arm?

Kan du säga ordet du skulle komma ihåg?

Vad är det här?

Kan du krama mina händer?

Tack.

Nej just det. Jag är ju inte epileptiker. Jag lider av epilepsi.

Något sånt sa hen, överläkaren. Hen var noga med det.

Hur mörkt kan jag ha det i rummet? Om det är helt mörkt lär inte mina två följeslagare till kameror kunna uppfatta mitt uttryck om ett anfall skulle inträffa. Och det är ju hela syftet med den här veckan. För ljust är det märkligt att sova i.

Ju mörkare det är, desto mer släpper dessutom arbetsrummet intill in. Två sköterskor arbetar natten igenom. För dem är det en arbetsdag. De pratar med varandra. Fnissar om saker i livet.

Hur skulle de annars kunna leva och göra sitt jobb. Men det blir ändå märkligt. Vad är jag nu? Epileptiker på zoo? Djur i bur?

De ska fälla upp skydd på sängen när jag ska sova, så jag inte kan trilla ur. Ska jag be om det?