Det är lika bra som jag hoppades att läsa högt för F. Ibland blir jag förstås som vanligt orolig för att jag är för otydlig, men det verkar gå bra.
Kerstin Ekman skriver om alla sina roller och om sina texter som hon gjort till sina. Tänker på att skriva och vad som fick mig att sluta. Funderar på vad som skulle kunna få mig att börja. Om jag kan. Har fått en självbild som säger att jag inte kan skapa nytt, bara reagera på annat. Vad händer om jag bara reagerar då? Är det så illa?
Postmodernitet.