I somras gick jag på lunch från Ziggy Creative Colonys kontor vid Hornstull i Sthlm. Lade plötsligt märke till hur gatorna var insprängda i berget. Stannade lite fascinerat upp och tappade nästan bort mitt sällskap mitt i en mening.
Plötsligt blev omvärldsbeskrivningarna tydligare. 150 år senare och ett ganska annorlunda samhälle, men den där bergskanten krokade fast i mig och i Fogelström. Bra, för jag uppskattade Barn av sin stad mycket mer än Mina drömmars stad. Spänd på fortsättningen också.
Funderar på att gå liten upptäcksfärd i Henning, Lotten, August, Emelie och Olofs Sthlm i höst.